Sjukvårdens framtid kommer inte att bestå av mer händer, men de som arbetar i vården kommer att ha fler smarta prylar till sin hjälp. Och patienten måste vara en del av lösningen, inte ses som bara ett problem.
Vad tänker du på när någon pratar om digital hälsa? Många sätter nog likhetstecken mellan digital hälsa och prylar. Aktivitetsarmband och hälsoappar är vanliga exempel. Och det är populärt att utmåla oss som är engagerade i digital hälsa som pryltokiga.
Det kanske stämmer, inte minst brukar det ju vara entusiasterna som är först med det nya. Men att låta diskussionen stanna där gör bara den som fäster blicken vid det mest uppenbara – prylarna i sig.
Sjukvårdens framtid är på sikt mer digital
Det intressanta är ändå inte om det senaste smarta armbandet är bättre än det andra, utan vad digitala verktyg och sensorer på sikt kan betyda för vården och för vår hälsa. Inte förrän på 1980-talet kom datorer som vanliga människor både kunde köpa och flytta på – och de var ändå rätt dumma, väldigt dyra och långt ifrån vad vi nu menar med bärbara.
Idag har de allra flesta en hyperavancerad dator i fickan.
Vad händer när digital hälsa har tagit en liknande resa? Det som idag är stora, dyra och omständliga uppfinningar kanske redan om några få år är delar av en större lösning?
Patienten är inte bara ett problem utan en del av lösningen
Men – det är inte lätt för vården att ta in data från privatpersoners sensorer och appar. Det är inte självklart hur en läkare ska kunna få ut något vettigt av ett aktivitetsarmband (eller hur han eller hon ska få tid till att göra det, eller ens få göra det). Det är verkligen inte hundraprocentigt säkert att prylar som mäter, mäter rätt.
Än.
Vi vet att vi svenskar lever längre, och att längre livstid gör att många av oss hinner samla på oss flera kroniska sjukdomar. Samtidigt är sannolikheten att sjukvården ska få mer pengar minimal. Vilket – i alla fall till delar – betyder att vi som patienter måste vara en del av lösningen.
Det saknas en standard för att ta in patienters egen data
Redan nu kan vi konstatera att enkla blodtrycksmätare – kopplade till en app – kan förutsäga stroke. Att enkla aktivitetsarmband kan visa kraftiga avvikelser i hjärtfrekvens. Att enkla appar för kost och motion bidrar till en hälsosammare livsstil.
Vad som idag är produkter som påvisar tendens kommer snart att kunna vara godkänd medicinsk utrustning. Det är i den riktningen utvecklingen går.
Prylarna kommer snart att vara medicinsk utrustning
Det omvända är otänkbart. ”Det kommer aldrig att bli något med sensorer och digital hälsa” är en omöjlig tanke. Vi måste börja diskutera vård och hälsa mot den bakgrunden.
Och när en enkel blodtrycksmätare faktiskt kan visa att patienten kommer att få en stroke om två veckor, då kan samhället inte säga att ”det där är data som vi inte vet vad vi ska göra med”. Det är inget annat än oacceptabelt.
Så hur löser vi det här? Kommentera gärna med dina tankar.