Stockholms stad har skyhöga ambitioner och arbetar för att få en webbplats i världsklass. Delvis är man på rätt väg, delvis har man åkt rakt ned i diket.
Den 6 maj 2008 lanserades Stockholms stads nya webbplats. På typiskt stockholmskt manér gjordes det med mycket buller och bång (och en server som gick ned av intresset) och den skyhöga ambitionsnivån ”en webbplats i världsklass”. Detta i staden som kallar sig The Capital of Scandinavia.
Det är inget fel på ambitionerna. Och jag har absolut inget emot att huvudstaden, landets största kommun, har en offensiv inställning till sin webbnärvaro – även om jag själv föredrar att ”verka utan att synas”.
Redan från start kunde medborgarna följa och delta i utvecklingen av webbplatsen genom en särskild blogg. Satsningen har gått i bräschen för användarmedverkan och öppenhet. Mångt och mycket har varit bra på webbplatsen. Vissa saker som är på gång är lovande. Till exempel ska man kunna se på en karta om det är idé att ansöka om att få anlägga bergvärme – genom att se var borrning är möjligt.
I november 2009 hamnade Stockholms webbplats på femtonde plats på facktidskriften Internet Worlds lista över landets främsta webbplatser; årsbästa placering för en kommun. Motiveringen:
Stockholm, landets största kommun är inte bara bra på webben – de visar verkligen var skåpet ska stå. Trots att mycket återstår att göra imponeras vi stort av utvecklingskraften och allt som faktiskt redan finns på plats, allt från skolwebben till cykelplaneringsverktyget. Dessutom är deras jämförelsesajt utmärkt och verkligen i tiden.
Med lite god vilja (och förståelse för att webbutveckling tar tid) kan man konstatera att Stockholm är på rätt väg.
Men på sistone har något märkligt hänt. Mitt i allt användarvänligt och nyttobetonat börjar rena rama magplasken dyka upp.
För ett par veckor sedan gick ett bildspel på startsidan. Som visade 14 olika utvecklingsområden för webbplatsen. Det fanns inget som antydde vad som kunde väntas på de fjorton olika bilderna, man fick snällt sitta och vänta på nästa bild… och nästa. Eller klicka på en siffra, ”vad kan finnas på nummer 12?”. Ingen förklaring på varför man valt att betona detta för medborgarna i landets största kommun. Och animationen var riktigt ful.
Värdelöst.
Jag trodde – och hoppades – att det var ett olycksfall i arbetet. Men idag visar samma förstasida en pop-up som meddelar att det är vi medborgare som betalar för den kommunala verksamheten, och att här kan vi få frågor från andra medborgare besvarade av ett borgarråd. På film.
Det här är ju ett redaktionellt ”knäck”, som kanske är bra, som kanske är kul, som kanske är vad många vill få reda på. Men som tvingande information på en offentlig verksamhets startsida? I vilken kontext har den som letar efter närmaste simhall hamnat?
Med tvingande menar jag en information som jag aktivt måste välja bort för att undvika.
Det kan tyckas vara en struntsak. Jag tror faktiskt att det allvarligt skadar varumärket och webbplatsens trovärdighet.
Det finns andra exempel på hur Stockholm dabbar sig på webben, främst på sin ”etta”. Jag nöjer mig med detta. Frågan är hur det kommer sig att samma webbplats både kan vara bland de bästa och samtidigt ge prov på riktigt enkla misstag.
Uppdatering: Idag skulle jag försöka ta reda på när man kan börja hyra kommunala gymnastiksalar efter nyår. Till min förvåning har man nu placerat en enkät… som pop-up över den ovan nämnda pop-upen. Enkäten frågar vad man tycker om webbplatsen, och den är placerad så att det är det första man som besökare ser. Man hinner inte klicka på en enda länk eller läsa en enda rubrik på webbplatsen. Herregud!
Du är inte dum du, Magnus. Kul att läsa om sin gamla arbetsgivare. I 15 år. Länsstyrelsen kanske inte är så mkt mer avancerad. Hej f Blekinge