Det byggs nytt och tänks om så det knakar på många av landets offentliga webbplatser. Mycket blir bättre, men få mäter resultatet av sina satsningar.
Idag har jag varit på nätverksträff med Nätverket 24-timmarsmyndigheten. Träffen hölls i anslutning till konferensen Offentliga Rummet 09 i Norrköping och var lite speciell, inte minst därför att nätverket formellt inte existerar.
När myndigheten Verva lades ned vid senaste årsskiftet försvann allt centralt ansvar för utvecklingen av den offentliga verksamheten på internet. Ut på soptippen kastades Vägledningen 24-timmarsmyndigheten, som inte bara blivit rikslikare utan också fått internationell spridning, och nätverket för webbarbetare i statlig, regional och kommunal regi.
Detta i samma andetag som regeringen trummar för ökat tempo i utvecklingen av offentliga e-tjänster. Förklara den logiken, den som kan.
Hursomhelst, så hade några personer kallat till en nätverksträff med de kontakter som upparbetats under Vervas tre år som myndighet, för att diskutera utmaningar och erfarenheter. Och se om det fanns intresse för att driva nätverket vidare i andra former.
Tack Anna Kelly, Solna stad, Erik Fors-Andrée, Socialstyrelsen, Magnus Burell, inUse, Funda Denizhan, inUse samt Bengt Svenson, Sveriges Kommuner och Landsting för initiativet.
Vi fick under dagen ta del av erfarenheter av flera ombyggda kommunala webbplatser, framförallt Örebro och Kalmar. Kalmars exempel var särskilt spännande, eftersom de valt att fokusera stenhårt – om än inte hundraprocentigt – på sökfunktionen. För min del känns det som att släppa initiativet för mycket, men det är onekligen en utmanande tanke att ge handlingskraften helt till besökaren.
I Kalmars fall ser jag två uppenbara problem:
- Avsändaren blir osynlig. Kalmar kommun bör rimligen ha en större egen viljeriktning än att vara en sökfunktion för tjänsteutbud.
- Besökaren måste veta vad han eller hon letar efter.
Dessutom ställer modellen väldigt höga krav på att sökmotorn fungerar och kan presentera ett vettigt resultat. Där verkar Kalmar helt klart vara i hamn. (Som parentes kan väl anmärkas på att många besökare har dåliga erfarenheter av andra sökmotorer, och därför kan ställa sig tveksamma till att använda Kalmars – trots att den fungerar bra).
Mest roligt hade jag åt Erik Fors-Andrées lätt ironiska genomgång av den evighetsvandring det verkar vara att påverka en myndighet av Socialstyrelsens format. Han, liksom många andra, poängterade vikten av att få med sig den högsta ledningen i processen. Inte minst tog Erik upp en rad problem och svårigheter med webbprojekt i stora organisationer, som det inte alltid finns enkla och entydiga lösningar på.
Erik Fors-Andrée lanserade skämtsamt möjligheten att ”sälja utsläppsrätter” på startsidan, när striden om utrymmet blossar i organisationen. Ordvalet beskriver på pricken vad konflikten ofta handlar om.
Det pågår många, och användarinriktade, utvecklingsprojekt inom den offentliga sektorn idag. På många sätt skulle jag vilja säga att det offentliga ligger i framkant, inte minst inom tillgänglighet.
Men på ett område är det långt kvar. Nästan alla talar nu om att sätta mål. Man kan formulera effektmål, sätta mål utifrån politiska prioriteringar ellet hitta stöd för sina mål i de områden som väger tyngst i budgeten. Men mäter man inte sina mål, så famlar man i mörker.
Visst, det är ”lättare” att räkna till exempel hur många telefoner man säljer under en dag på Tres webbplats. Och har man satt ett mål, så är det glasklart hur stort avståndet är mellan mål och resultat. Men även om det är svårare att mäta hur väl en webbplats lyckas med sina mål i en offentlig eller idéburen verksamhet, så får man inte slarva med mätningen. Man måste utmana sig, hitta metoder som fungerar. Annars blir fraser som effektmål väldigt tunna.
Och ingen jag pratade med eller lyssnade på under nätverksträffen hade något tillfredsställande svar på om de undersökte hur bra eller dåligt det går.
Ofta är det också väldigt svårt att mäta hur väl offentlig verksamhet fungerar, och dessutom mäta hur väl en webbplats stödjer den verksamheten. I många fall kanske man ska ge upp försöken, men definitivt inte i samtliga.
Där ligger kanske ett uppdrag för den nya E-delegationen, som åtminstone delvis är satt att driva Vervas arbete vidare. Verktygen behövs, och det finns stora pengar att tjäna för det allmänna.
Uppdatering: Flera medlemmar i nätverket, som deltar i den fortsatta konferensen, meddelar i Twitter-inlägg att Dan Ericsson från Finansdepartementet bekräftat att E-delegationen har ansvaret för Vägledning för 24-timmarsmyndigheten; och också för att ”vid behov” uppdatera denna.
Jag välkomnar en fortsatt diskussion. Och ett fortsatt nätverkande.
Foto: Fabio Bracht på Unsplash