Gamla science fiction-serier som Star Trek målade upp en ljus bild av framtidens teknik. Men en sak kunde de inte förutspå – spam.
Det är lätt att se det framför sig: En person i tajta trikåer lägger sin handflata på en lysande platta, personen identifieras och en dörr öppnas. Personen ställer en fråga till en dator, svaret kommer omedelbart. Det kan vara vilken science fiction-serie från 1960-talet som helst.
I till exempel Star Trek ser vi vilken enorm tilltro man hade till vad framtidens teknik skulle komma att erbjuda. Datorerna är inte bara avancerade, de fungerar också som det är tänkt.
Hur man tänker sig framtiden är avslöjande för den egna tiden. I den tyska serien Raumpatrouille (började sändas 1966) vågade man till och med sia om framtidens dans. Med underbart resultat, tycker jag.
Det sägs att det enda science fiction-filmmakarna inte lyckats förutspå är frisyren (jag vill minnas att det är Horace Engdahl som sagt detta); skådespelarnas frisyrer är alltid samtida med filmens inspelningsår. Jag skulle vilja lägga till ytterligare en sak. Något så djävulskt som spam kom de inte på.
Det tänker jag på idag, när jag genom Twitter har koll på vad som händer på konferensen Reboot i Köpenhamn. Två dagar och fullt med webbarbetare, det är klart att alla sitter och kvittrar och bloggar om precis allt som händer och sägs!
För att hitta ämnen som folk skriver om på Twitter, så kan jag skriva #ämnet i sökrutan. Då får jag fram kommentarer från alla som skriver specifikt om det ämnet (jämför skillnaden på att söka #bilar eller bilar, med den senare får jag fram alla inlägg som överhuvudtaget nämner bilar). Där är det lite nära Star Trek; jag frågar datorn och får i realtid fram svaret: ”Dessa inlägg handlar om det du söker”.
Men populära ämnen är naturligtvis för spammare vad sockerbitar är för flugor.
Idag är #reboot11 populärt, vid sidan av ämnen som rör aktuella världshändelser. Som #iran och #teheran. Spammarna hänger på och använder sig av populära ämnesord.
I rasande tempo pumpas inlägg in från signaturer vars konton startats några timmar tidigare, redan följer tusentals profiler på Twitter… och stängs av senare under dagen. Den som står bakom försöker dra trafik till sin webbplats med… (fyll i vad skräp som helst). Tråkigt.
Twitter är ett utmärkt verktyg för att knyta samman människor och intressen. I krissituationer har det också visat sig vara en av de effektivaste informationskanalerna. Med en gnutta källkritisk skepsis kommer man långt med Twitter. Därför känns det extra tacky att utnyttja människors engagemang i den pågående situationen i Iran. Bara som exempel.
När ser datorerna ut som i Star Trek? Om det nödvändigtvis måste vara så att människors nätverkande infekteras av dem som inte har rent mjöl i påsen; hur ska vi åtminstone komma närmare ett önskat scenario?
Kul vinkling där med ”Star Trek” och spam. Annars är ju många framtidsvisioner i film dystopier, vilket inte präglar ”Star Trek” så mycket. Och undergångstemat är naturligtvis ofta tidstypiskt. I ”Mad Max”-filmerna kan man exempelvis se starka spår av nojan kring oljekrisen på 1970-talet. I ”Flykten från New York” spelar den vanliga amerikanska kriminalitetsnojan en tematisk huvudroll. Ironiskt nog är att just New York har blivit mycket mindre kriminellt nu än i slutet av 70-talet/början av 80-talet. Förbannat bra film ändå.
Kul också att du nämner ”Rymdpatrullen”, den tyska science fiction-serien från 1966, som jag minns från min barndom och som jag återfann på nätet för ett tag sedan. Jätteroligt tidstypiskt dokument ur stylist-synvinkel. Just frisyrerna och dansen är ju underbara. Jävligt snyggt filmad också, måste jag säga, med tanke på den tidens begränsade möjligheter beträffande specialeffekter.
Som vanligt i SF-sammanhang rekommenderar jag 2000-versionen av tv-serien ”Battlestar Galactica”, där nojan för dataintrång gör att det hyperavancerade rymdskeppet inte ens har ett fungerande datanätverk. En bland alla andra nojor och neuroser som präglar den serien… Underbart svettigt kolsvart.