Marknadsförare talar om att man måste sticka ut för att överleva. Istället sticker de flesta företag huvudet i sanden och gömmer sig i flocken. Ska bristen på fantasi fälla Sverige?
Det sägs ju att man ska positionera sig – markera en position på marknaden – annars dör man ut. Ändå vågar 9 av 10 svenska företag inte sticka ut hakan en millimeter.
Marknadsföringsprofeten Seth Godin skriver om att vara enastående, remarkable, i sin bästsäljare Purple Cow: Transform Your Business by Being Remarkable (Portfolio, 2003). Tusentals andra marknadsförare talar om samma sak: På ett fält av svartvitfläckiga kor måste du vara en lila ko.
Så ser det ut i teorin. Men hur är det i den svenska verkligheten? Nedslående.
Ordet lagom har ju ofta en negativ klang. ”Allt ska vara så lagom i Sverige”, kan man höra svenskar säga. Men när det gäller att profilera sig, att komma med något nytt, så kommer de allra flesta svenska företag inte ens upp i lagom höjd.
Säg att vi startar ett företag som hyr ut grävskopor. Vilken naturlag styr oss då in i att kalla företaget Grävskopia? Självklart kommer vi att välja denna slogan: ”Inte bara grävskopor”.
Detta, tycker jag, är att plocka fallfrukt. Enklast möjliga lösning. Minsta möjliga motstånd. Och frågan är om det ens duger att koka mos på.
När Televerket 1993 bolagiserades och bytte namn till Telia sattes en lavin igång. Inom alla områden och alla branscher dök det upp företag med namn formade efter samma formel: Nisch + ia. Samma inflytande har Sturecompagniet (inspirerat av äldre tiders stavning, t.ex. Ostindiska compagniet) haft. Tramsig och tanklös snobbism gick snart i arv och en rad humoristiska kombinationer uppstod, som exempelvis Städcompagniet. (Och självklart finns också varianten Städia.)
I it-branschen talas det nu hela tiden om ”molnet”, att flytta data och program från företagens egna datorer till internetbaserade tjänster. Och varje vecka har Computer Sweden en annonsbilaga om molnet. Med sida upp och sida ned med bilder på… moln! Hur fantasilöst är inte det? Jag skriker snart! 😉
Självklart speglas ett företags livskraft inte bara i valet av namn och slogan. Ändå avslöjar det mycket om vilken attityd företaget har. Duger banala klichéer i det ena, så är det troligt att det också gör det i det andra.
Min tanke är inte att gnälla på enskilda företagare. Men genom att söka sig fram efter ovan nämnda mönster, och få träff på snart sagt varje kombination – då börjar man fundera på om det är positionering eller ”gå och gömma sig” som gäller i svenskt näringsliv.
Det är ju bekvämt att dölja sig bland de andra svartvitfläckiga korna. Men hur livskraftigt är det? Svensk ekonomi har i hundratals år byggt på innovation, nytänkande, problemlösning. I en tid när det är omöjligt att konkurrera med pris, lönenivå eller något annat som alla andra har – då är det lätt att misströsta om Sveriges chanser. När alla konkurrenter dessutom påstås vara ”bara ett klick borta”, hur har alla fega och fantasilösa företag tänkt att överleva?
Kanske har det hela tiden varit så, att svenskt näringsliv vilat på den tiondel som sticker ut? De som vågar vara enastående kanske också får skotta för oss andra?