Satsa allt på ett kort. Gör allt precis tvärtemot vad alla säger att man måste göra. Håll dig stenhårt till det. Så bygger man världens bästa kampanj, enligt David Plouffe. Han vet, för han har gjort det.
David Plouffe har varit i stan. David Plouffe är världens kanske mest omtalade doldis; han är nämligen mannen bakom Barack Obamas framgångsrika presidentvalskampanj.
Många kommer att försöka kopiera David Plouffes upplägg. Mitt stalltips är att lika många kommer att misslyckas.
På ett seminarium på Chinateatern i Stockholm, arrangerat av Cision, berättade David Plouffe om hur det hela gick till.
För det första: Budskapet
Barack Obama blev guvernör för Illinois 2005. Det är ju en bra grund att stå på om man vill bli amerikansk president. Men som afroamerikan, i sammanhanget rätt ung, utan känningar i Washingtons elit och utan ekonomisk uppbackning verkade förutsättningarna för att kandidera för ”det högsta ämbetet” minst sagt små.
Även David Plouffe, med lång erfarenhet av kampanjarbete för Demokraterna, var skeptisk. Men han tyckte att Obama hade ett enkelt och ärligt budskap. Det märktes att han menade allvar, Barack Obama ville förändra USA på riktigt och det låg absolut i linje med vad många amerikaner önskade, men inte vågade hoppas på från de ”vanliga” politikerna.
Budskapet var grunden i kampanjen: USA har varit på fel väg under lång tid, landet måste få tillbaks en politik som leder till långsiktig utveckling.
Plouffe tog sig an uppdraget med ”två tomma händer” och dessutom tidsmässigt ganska sent. Alla dömde ut Obamas möjligheter som helt obefintliga.
För det andra: Strategin
Hillary Clinton var Barack Obamas huvudmotståndare på vägen till att bli Demokraternas presidentkandidat. Hon var redan känd och aktad, hon hade kontakter och hon hade kampanjarbetare över hela landet. Barack Obama hade ingenting av detta. Vad göra?
Två saker var centrala i Obamas strategi:
- Man skulle satsa allt på att vinna den första delstaten, och därmed visa att ”jo, det är visst idé att rösta på Obama” (och dessutom har det historiskt sett varit viktigt att vinna den första delstaten, fråga mig inte varför).
- Man skulle låta internet ersätta det faktum att man inte hade fysisk närvaro över hela landet.
Den första punkten uttryckte David Plouffe som att ”man lade alla ägg i samma korg”. Man skulle också kunna säga att det gäller att dominera i det man ger sig på, särskilt om ens resurser är små.
För det tredje: Organisationen
Barack Obamas budskap om förändring positionerade honom snart som en tydlig och ärlig kandidat. Folk blev intresserade och den uppkopplade nationen hittade naturligtvis hans budskap på nätet. Och här var budskapet också tydligt: ”det är upp till dig om vi ska greja det”. Visst är det möjligt att få till förändring, men då måste du hjälpa till.
Det var så Barack Obama lyckades få sex miljoner människor att engagera sig i hans kampanj. Många saknade tidigare erfarenhet av politiskt arbete; det var till och med så att många sa att ”det skulle annars vara det sista de gjorde”. Genom att ha ett bra budskap och en bergfast strategi lyckades Obama organisera massor av människor, som frivilligt knackade dörr, ringde runt till folk och på andra sätt arbetade i kampanjen.
Naturligtvis gav det ringar på vattnet. De som inte arbetade i kampanjen engagerade sig på andra sätt, t.ex. genom att skicka länkar till sina vänner, tipsa om filmer och tal med Barack Obama, gå med i sociala nätverk för att påverka andra att registrera sig och för att rösta.
Resten är historia. Och det kanske mest framgångsrika exemplet på viral marketing.
Obama gick mot strömmen
När David Plouffe summerar kampanjen nämner han en viktig sak: De gjorde nästan alltid precis tvärtemot vad expertisen sa att man ”måste göra”. De satsade t.ex. på att vinna i delstater som traditionellt varit starka republikanska fästen, men tog det lättare i demokratiska områden. Republikanernas presidentkandidat, John McCain, skrattade åt dem. Men de vann. Och visade att kampanjmantrat ”yes we can” faktiskt stämde.
Jag vet inte om tanken att alltid göra det motsatta mot vad man brukar eller anses måste göra alltid leder till framgång, men det är en fantasieggande tanke.
Går det att upprepa kampanjen?
Seminariets moderator, Pär Lager från Berghs School of Communication, frågade – naturligtvis – om det skulle gå att kopiera kampanjens upplägg. Det är ju ingen högoddsare att vi kommer att få se många försök i nästa svenska riksdagsval…
David Plouffe sa så här:
Många kommer att försöka kopiera Obamas kampanj. Verktygen finns där, de är tillgängliga för alla. Men Obama lyckades inspirera människor.
Det är väl det som är den avgörande skillnaden. Svenska politiker kommer garanterat att blogga, kvittra på Twitter och vara med i varenda socialt media som finns. ”Verktygen finns där”. Men frågan är om de lyckas inspirera. Vad tror du?