När svenska myndigheter säljer personuppgifter till näringslivet låter det upplagt för en skandal. Men vinkeln kan lika gärna vara att det allmänna inte ger bort offentliga uppgifter utan att få betalt för jobbet.
I dagarna har det i media och politik blossat upp en liten storm kring det faktum att statliga myndigheter säljer personuppgifter till vemsomhelst som vill köpa dem.
Vinkeln i media är att myndigheterna drar in pengar på verksamheten och de politiker som uttalar sig är upprörda över hanteringen.
Det borde vara tabu, säger till exempel Marianne Berg (V) till Svenska Dagbladet. Myndigheterna borde gå före med gott exempel. […]
Låt mig först slå fast att jag personligen tycker att det är fel att myndigheter delar persondata med andra. Men det är en konsekvens av offentlighetsprincipen och i mina ögon är den yrvakna reaktionen den verkliga skandalen.
Säljer myndigheter personuppgifter – eller tar skattebetalarna betalt för myndighetens arbete?
Myndigheter som Transportstyrelsen har till uppgift att samla in personuppgifter och upprätta register. Ofta finns det en monopolsituation och insamlandet har stöd i lagen, till exempel Vägtrafikregistret där alla fordon och deras ägare finns registrerade.
Om en personuppgift inte skyddas av annan lag, så är den en offentlig handling. Vem som helst kan begära att få ut en offentlig handling. Om jag som privatperson vill ha en uppgift, så kanske det rör sig om en eller några fordon – för den som vill skicka en kundtidning till alla nya ägare av ett visst märke så är det betydligt större volymer.
Små och många ärenden kostar pengar, men det skulle vara svårhanterligt (och i strid med anledningen till att det finns en offentlighetsprincip) att ta en mikrobetalning när enskilda privatpersoner vill ha en uppgift. Däremot är det i hög grad motiverat när det handlar om att få ut stora delar av ett register.
När tidningarna skriver att myndigheter ”säljer vidare personuppgifter för kommersiella ändamål” är det underförstått att myndigheterna tjänar pengar på hanteringen. Man skulle också kunna säga att myndigheterna tar betalt för jobbet.
För vad är alternativet? Det är lika rimligt att göra ett avslöjande gräv om att myndigheterna jobbar gratis för den som vill skicka kundtidningar till stora delar av ett register.
Offentlighetsprincipen får konsekvenser
Principen är intressant.
- Vad ska vara offentligt?
- För vem ska det vara offentligt; ska bara privatpersoner kunna få ta del av offentliga handlingar?
- Ska myndigheter kunna ta ut en avgift för att täcka sina kostnader eller ska uppgifterna vara kostnadsfria för den som begär ut dem?
Att man diskuterar principen och hanteringen är bra. Det är verkligen inte en dag för tidigt. Men att media yrvaket vrider det till skandal och att politiker verkar helt ovetande om detta är pinsamt.
Nästa gång du får reklam i brevlådan – titta på det finstilta. Var kommer dina personuppgifter ifrån? Troligtvis från Spar, Statens personadressregister. Med andra ord är det folkbokföringen som ligger till grund för att du får reklam i brevlådan.
Vilket inte är någon nyhet. Men kanske en skandal?
Fler inlägg i ämnet
- Magnus Nilsson: Ledfonden leder vägen för missbruk av patientregister, den 4 november 2009
Länkar
- Mikael Delin: Flera myndigheter säljer dina uppgifter, ur DN.se den 4 augusti 2013
- Lena Hennel: Kritik mot försäljning av personuppgifter, ur SvD.se den 4 augusti 2013
- Josefine Hökerberg: Bolagsverket sålde hans personnummer, ur DN.se den 22 juli 2013
- Marcus Jerräng: Lättare göra affärer med persondata, ur Computer Sweden den 11 februari 2010