Är Facebook ett hot mot företagets säkerhet? Eller är rädslan för sociala medier ett hot mot dess lönsamhet? Och vad är det egentligen vi ska göra när vi är på jobbet?
I helgen hade Dagens Industri en rundfrågning bland några svenska storföretag om hur de ser på de anställdas tillgång till det sociala nätverket Facebook under arbetstid. I artikeln, Skilda åsikter om Facebook på jobbet, säger till exempel Niclas Härenstam, informationschef på SAS Sverige:
Facebook handlar i grund och botten om att hålla kontakten med vänner och bekanta och det ingår inte i jobbet.
Detta, tillsammans med säkerhetsaspekter, brukar man höra från nätverkstekniker och it-chefer med jämna mellanrum i Computer Sweden och andra branschtidningar. Förvånansvärt många i Dagens Industris lilla enkät uttrycker sig dock försiktigt positiva till Facebook och andra sociala medier. De ser ett värde i att den egna personalen kommunicerar med omvärlden.
Informationschefens svar fick mig att tänka på en gammal kompis. Han har ett extremt stort kontaktnät, något som också hans arbetsgivare haft extremt stor nytta av. Kompisen menade att den fördelen borde synas i lönekuvertet, men en kollega var av en annan åsikt: de där kontakterna hade han ju ändå.
Jag tror att det hela handlar om synen på vad som är viktigast: målet eller verksamheten.
”Svensson ska lära sig att hålla truten”
Givetvis har några läsare kommenterat enkäten i Dagens Industri. Kommentarerna fick mig att fundera kring vad vi människor förväntas göra när vi ”är på jobbet”. Jag tror nämligen att svaret inte är så självklart som man gärna tror.
Ett axplock kommentarer:
- ”Privatägda driftiga företag förbjuder med självklar rätt detta löjliga tidsfördriv att sitta och tjatta på jobbet.”
- ”Dax att börja jobba kanske…?”
- ”Att polera sitt ego iform av bloggar och facebook görs om nödvändigt efter jobbet som andra privata synder.”
- ”Svenssson skall lära sig att hålla truten och jobba på arbetstid.”
- ”Antingen jobbar man eller inte!”
Ja, så där håller det på. Vi brukar kalla det vårt ”lutherska arv”, men jag är inte säker på att det har så mycket med Luther att göra.
Jag vet inte vad som är rätt eller fel i den här ”debatten”. Istället gör jag ett tankeexperiment.
Se på målet som en aktieägare
Jag låtsas att jag är styrelseordförande eller stor aktieägare för ett stort företag. Vad är företagets mål? Det kokar nog ned till två sammansvetsade punkter: att tjäna pengar och att erbjuda så pass bra produkter och tjänster, att företaget får och behåller kunder.
I min tänkta roll måste detta alltså vara mitt främsta intresse, att se till att vi uppfyller företagets mål. Jag kan med andra ord strunta i om företagets anställda ”gör sitt jobb”. Frågan är om de bidrar till att uppfylla målet. Om du sköter ditt jobb till punkt och pricka, men din insats är meningslös eller ineffektiv – vilken glädje har då företaget av att du ”är på jobbet och jobbar”?
Ja, men sitta och slösurfa på Facebook är väl inte att jobba? Jag tror inte att någon meningslös aktivitet bidrar till att uppfylla målen, men uppfattningen att Facebook och andra sociala medier skulle vara ”ett larvigt tidsfördriv för tonårstjejer” är inte bara statistiskt fel, det är helt enkelt en missuppfattning av vad sociala medier är.
Facebook är bara larv. Också.
Facebook är ett larvigt tidsfördriv för tonårstjejer. Också. Det är precis vad dess användare fyller det med. Facebook och andra sociala medier har olika funktioner för olika människor. Olika sociala verktyg kan fylla olika funktioner för samma människa. Ett verktyg kan ha flera olika funktioner för en och samma person. Precis som jag kan ringa både mamma och min största kund med samma telefon.
Om mina anställda kan bidra till att målet uppfylls genom att lära sig saker, utbyta idéer, sätta sig i kontakt med andra så är det jag som aktieägare eller styrelseordförande som vinner på det.
Att ”göra sitt jobb” är ointressant. Synen på arbete som säger att det räcker att bli svettig och ha en rent skrivbord när man går hem har inte med att uppnå mål att göra. Snarare med recession.
Dessutom: Om de anställda hellre ägnar sig åt meningslösa aktiviteter, så kanske inte problemet är tillgången till Facebook på arbetstid.
Länkar
- Graham Charlton: Does Twitter really cost UK businesses £1.38bn?, blogginlägg den 26 oktober 2009
- Peter Hampus: Farligt att stänga av sociala medier, artikel i Chef den 5 november 2009
- Anders Lotsson: Han avslöjar myten om Facebookfusket, artikel i Computer Sweden den 18 maj 2010
- Facebook på jobbet kostar miljarder, artikel i Aftonbladet den 21 mars 2010
”Om mina anställda kan bidra till att målet uppfylls genom att lära sig saker, utbyta idéer, sätta sig i kontakt med andra så är det jag som aktieägare eller styrelseordförande som vinner på det.”
Man behöver ju faktikst inte Facebook för att göra detta! Människor har alltid gjort det och det handlar bara om attityd, inte om Facebook. Facebook är bara ett verktyg, precis som telefon, mail eller tom bilen eller vanliga brev!
Jag tillhör inte de som tror att företag förlorar på att förbjuda facebook. Alla företag har olika kultur så att sätta generella regler känns märkligt. Även om jag personligen inte skulle börja jobba på ett företag som inte tillåter mig besöka vissa sidor!