För utställningen om Prerafaeliterna skapade Nationalmuseum en perfekt kampanj. Nyckeln var att man gjorde det på mottagarens villkor, på riktigt.
Under vårvintern affischerade Nationalmuseum runtom i Stockholm på ett ganska kryptiskt – och intresseväckande – sätt: Ett porträtt med enbart bokstäverna PRB tryckt ovanpå. Den som rör sig mycket i stan uppmärksammade affischerna och jag tror vi var många som funderade en gång extra över vad det där PRB kunde vara.
Den initierade konstkännaren visste säkert redan att förkortningen står för The Pre-Raphaelite Brotherhood, och var en konströrelse – i främst Storbritannien – i mitten av 1800-talet. Men det spelar mindre roll, det intressanta är att affischerna verkligen fungerade som intresseväckare, som teasers.
I mars pratade vi i familjen om att gå och se utställningen och ett utmärkt tillfälle gavs när Svenska Dagbladet (SvD) annonserade att man gav sina prenumeranter fri entré.
Sagt och gjort, den aktuella söndagen åkte vi till Blasieholmen; två vuxna, två egna barn samt sonens kompis. Bara att ta med barn på konstutställning kan vara en utmaning. Och eftersom det var fri entré för många, så väntade vi oss en kraftig anstormning. Bäst att vara där när de öppnar.
Så hade flera andra tänkt och vid öppningsdags ringlade kön långt bortom museitrappan. Men vi köande kom in ganska fort, och i entréhallen stod representanter från SvD och tog emot urklippta fribiljetter, ett smart drag eftersom dessa inte behövde hanteras i kontantkassorna.
De som ansvarade för evenemanget hade också väntat sig anstormning och mötte denna med service.
Visst var det trångt bland tavlorna, men vi hann se det mesta och det bästa. Och ett museibesök med tre barn i åldrarna 11-13 bör inte bli alltför långt. Efter en sväng i museibutiken var vi tillbaks ute på kajen, en och en halv timme senare. Alla nöjda, på varsitt sätt.
Någon vecka senare, en fredag efter lunch, kommer det ett e-brev från Nationalmuseum (som jag inte tidigare har någon ”relation” till). Så här står det i brevet:
Hej och tack för senast!
Vad roligt att du hade möjlighet att komma på vårt och Svenska Dagbladets gemensamma evenemang här på Nationalmuseum förra söndagen. Hoppas att du tyckte om utställningen Prerafaeliterna. Vill du även framöver få erbjudanden från Nationalmuseum? Prenumerera då på vårt digitala nyhetsbrev. Förutom förmånliga specialerbjudanden får du tips och info om vad som är på gång på museet. Anmäl dig enkelt på vår webbplats. Klicka på länken nedan för att komma till anmälningsformuläret…
Inget pladder, inget säljsnack, bara en vänskaplig öppning till fortsatt kontakt. Det går säkert att diskutera detaljerna i brevet, men i allt väsentligt är det i mina ögon utmärkt. Dessutom är tajmingen bra; lagom nära evenemanget och skickat på en tid som lämpar sig för fritidsintressen (fredagar efter lunch).
Det finns flera skäl till varför jag tycker att det här är ett exempel på en perfekt kampanj. (Perfekt i betydelsen en kampanj som verkligen fungerar):
- Alla aktiviteter och all kommunikation hör ihop.
- Nationalmuseum och SvD har en trovärdig koppling.
- Samarbetspartnern SvD är på plats och deltar vid evenemanget.
- Uppföljningen sker på mottagarens villkor. Man tjatar inte, brevet kommer bara en gång. (Inte minst viktigt: Det kom fram i helt läsligt skick, både i mobilen och i datorn).
Säg den organisation som inte skulle falla för frestelsen att skicka en ”påminnelse” om mottagaren inte agerat på utskicket i den fjärde punkten. Jag gissar att 8 av 10 hade börjat tjata.
Man skulle kunna sluta sig till tre råd med exemplet som utgångspunkt: Gör det enkelt. Håll linjen. Värna om mottagaren.
Resultatet? Som besökare har jag fått en positiv syn på både Nationalmuseum och deras sponsor. Jag kan absolut tänka mig att prenumerera på nyhetsbrevet, dvs. nappa på erbjudandet. Jag och familjen hade en trevlig upplevelse. Och jag kan tänka mig att göra om det en annan gång. Alltså: Nationalmuseum har skapat en kund.
Grattis till en perfekt kampanj!
Bild: John Everett Millais – Isabella, från Nationalmuseums utställning Prerafaeliterna (Lady Lever Art Gallery)