Efter att ha granskat kommunchefens hantering av sociala medier har Katrineholms-Kuriren slagit ifrån sig mot alla former av kritik. Med dagens ledarartikel sätter tidningen spiken i kistan och använder samma metoder som man anklagar andra för.
Mattias Jansson är kommunchef i Katrineholms kommun. Han har en – i dagens perspektiv – ovanligt aktiv roll i det som kallas sociala medier. I klartext: Mattias Jansson tycker att det är naturligt att öppet och direkt skildra sin vardag, yrkesroll och de utmaningar han och kommunen ställs inför. Han gör det på Twitter, i sin blogg och på Facebook.
Bra eller dåligt? Inte vet jag, det får väl framtiden utvisa.
I veckan som gick publicerade lokaltidningen Katrineholms-Kuriren en kritisk granskning av Mattias Janssons närvaro i sociala medier. Dels var man kritiska till hur kommunchefen agerar, dels till hur effektivt dessa verktyg är för kommunen och dess medborgare. Inget konstigt med det, det är sådant som ingår i sedvanligt journalistiskt arbete.
Låt vara att man kunde ana en förutfattad mening lång väg och att tidningen knappast gav utrymme för några positiva vinklar på frågan. Men det är knappast ovanligt eller särskilt iögonfallande.
Det som grumlade bilden av Katrineholms-Kurirens granskning var attityden till Mattias Janssons öppenhet. Eftersom han publicerat både tidningens frågor och sina egna svar på sin blogg, så hade kommunchefen – i Katrineholms-Kurirens ögon – gjort sig skyldig till maktfullkomlighet och härskarteknik. Lite oklart varför, men en stor anledning tycks vara att Katrineholms-Kuriren därmed tappat sitt monopol på frågan.
Dessutom var det oartigt. Tycker den tidning som är satt att granska kommunens förtroendevalda och tjänstemän.
Personligen blev jag väldigt upprörd över Katrineholms-Kurirens agerande. Det har väl att göra med att jag dels har en bakgrund som frilansjournalist, och dels med att jag sedan länge arbetar med webbutveckling, där sociala medier är ett naturligt inslag. Jag är ordentligt engagerad i frågan, kan man säga. Men den främsta orsaken tror jag är denna: Det finns något djupt osympatiskt i att en tidning (i tryck eller distribuerad på annat sätt) kastar loss från grundläggande publicistiska principer och fördömer något som man inte förstår. Man ger inte ämnet en chans och när man stöter på mothugg så använder man den egna plattformen för att avfärda varje – högt som lågt – angrepp.
Jag har skrivit om min syn på saken i Granskarna tål inte granskning och Att kalla andra för elit är också elitism.
Vid det här laget hade frågan nått någon sorts slutstation i de innersta kretsarna av ankdammen, trodde jag. Men idag återvänder Katrineholms-Kurirens chefredaktör och ansvarige utgivare Krister Wistbacka till ämnet på ledarplats.
Rubriken är Mattias Janssons stora genombrott.
Budskapet är detta: Katrineholms kommunchef har visserligen tidigare varit föremål för uppmärksamhet för sin närvaro i sociala medier, främst från andra kommuner, men det är i och med Katrineholms-Kurirens granskning och uppmärksamheten i bloggosfären som Mattias Jansson blivit en stjärna. Allt är tidningens förtjänst.
Vem var det som hostade till om härskarteknik? Det fanns tydligen en krets till i sandlådan; förlöjligandet.
Webbutvecklaren Johan Sölve kommenterar ledarartikeln på Twitter:
Likt Robinson-Robban gör K-Kuriren vad som helst för att behålla uppmärksamheten.
Liknelsen är välfunnen, tycker jag. Men kanske det inte är uppmärksamhet som driver Katrineholms-Kuriren att angripa frågan på alla fronter. Jag tror tyvärr att det är den sämsta delen av ”gammelmedia” som spökar: Viljan att alltid få sista ordet.
Katrineholms-Kuriren har blivit angripna. Nu ger man igen från alla tillgängliga torn i borgen. Därmed är den här frågan (som faktiskt är intressant för oss som arbetar med publicistik och som av flera kloka personer problematiserats på vettiga sätt) bara unken och det är dags att gå vidare.
Länkar
- [Radio]: Katrineholmsbråk, inslag med Krister Wistbacka, Mattias Jansson och Malin Crona i Studio 1, P1 den 15 februari 2010
- Brit Stakston: Digitala och analoga fördomar måste motarbetas, blogginlägg den 12 februari 2011
- Pontus Löf: Bloggvalpens svar till Katrineholmskuriren, blogginlägg den 14 februari 2011
2 thoughts on “Katrineholms-Kuriren sätter spiken i kistan”