Ingen vill ha dem. De gör mer skada än nytta. Banners är webbens tandtroll, som konstigt nog efterfrågas av många medarbetare.
Annonser på webben, banners, har funnits sedan mitten av 1990-talet och har sett ut och fungerat ungefär likadant sedan dess. Redan tidigt lärde vi oss att identifiera banners och det omedvetna hjälper oss att skärma av dem. Vi vill ha innehåll, inte reklam.
Banners är generellt en ganska dålig idé, även om det naturligtvis finns bildannonser som fungerar. Som driver trafik och som genererar affärer. Men om man säger så här: Google täljer guld med pennkniv utan att ta ett öre betalt för sin kärnverksamhet. Trots det: inte en banner så långt ögat kan se. Det finns ett sammanhang, inte minst därför att Googles föregångare, Altavista, vacklade ned i graven med ett moln av banners svävande omkring sig.
Gör inte innehåll till annonser
I tryckta tidningar finns det annonser. Därför att den som har något att sälja vill finnas i ett sammanhang där vi konsumenter har vår uppmärksamhet. Det är tidningens innehåll som är det centrala, annonsören kan bara hoppas på att få släppas in som en del i den där uppmärksamheten. Samma sak är det med annonser på webbplatser.
Jag har inget emot annonser. Men jag är i ett långsamt chocktillstånd över den befängda idén att den som äger innehållet, som har människors uppmärksamhet, publicerar delar av sitt eget innehåll som… annonser. Man flyttar självmant sitt värde från fokus till periferi.
Under de femton år som jag arbetat med webbplatser har detta varit den vanligaste önskan: ”Vi vill ha en banner på ettan”. (Tyvärr har jag väldigt sällan fått frågan: ”Kan du göra något på webben för att hjälpa oss med XYZ?”) Det är som att gå till läkaren och be henne fixa högerknät, oavsett vad du lider av.
Det vore skillnad om någon kunde peka på att banners generellt förbättrar resultat. Det är också ofta så, att personer som vill marknadsföra ”sina saker” med en banner själva ogillar banners – men har identifierat det ”som en bra sak” som ”man brukar ha”.
Letar du argument så rekommenderar jag Per Axboms artikel Högerkolumnen är ett svart hål för innehåll.
Nya typer av banners flyttar in
När jag var på en kurs 1998 pratade jag med webbansvarige på en av våra största humanitära organisationer. Han kämpade dagliga krig med olika avdelningar, som alla gjorde anspråk på utrymmet i högermarginalen. ”Vi måste ha en banner. Ungdomar gillar det”, var ett av många argument. Ingen verkade bry sig om den oglamorösa ytan med text i mitten av sidan. Där besökarnas uppmärksamhet finns.
Nu skriver vi 2011 och tyvärr har det väl inte hänt alltför mycket på dessa år. Det grafiska gränssnittet har moderniserats och stramats upp, men egentligen är vi kvar i ett ängsligt ingenmansland. Kanske har vi tappat några animerade ”giffar”, men istället har vi fått ”följ oss i sociala medier” och sliders; en sorts bildspel för innehåll. (Siffror som visar att sliders är en bra idé, tack!)
Mät och visa vad som fungerar
Inte alla orkar stå emot. Vill man som webbansvarig vara populär i korridorerna, så är det kanske nödvändigt att släppa in banners på ettan. Men omotiverat innehåll må göra kollegorna glada; det leder inte till resultat och det leder inte till nöjda besökare. Något som är extremt mätbart. Det är som att fylla skyltfönstret utan att bry sig om huruvida kunderna kommer in och handlar. Det är ett inifrån och ut-perspektiv som bottnar i att man inte ser webbplatser och intranät som en publicistisk verksamhet. Och det är ett vägval.
Dina kollegor köper inget på din webbplats. Dina kollegors intresse ska inte fångas på några få sekunder. Du ska inte ge en snabb bild av varumärket till dina kollegor. Webbplatsen vänder sig inte till dina kollegor.
Ställ in Google Analytics så att du får siffror på vad som fungerar och inte. Agera därefter.
Städa ut innehåll som inte ger resultat
När jag ser en högermarginal fylld med svårtolkade banners kan jag inte låta bli att tänka på Thorbjørn Egners klassiska saga om tandtrollen Karius och Baktus (utgiven första gången 1949). Efter att ha ställt till med maximal skada i pojken Jans mun blir de i bokens slut bortjagade av den rättrådiga tandborsten. Det är inte utan att man misstänker att Karius och Baktus flydde vidare och hamnade på webben.
Ingen vill ha dem och de gör mer skada än nytta. Banners. Kanske dags att plocka fram borsten och städa ut dem från din webbplats?
Sliders är ett intressant fenomen. Jag har försökt hitta studier som pekar på om det förbättrar eller inte (alltså resultatet). Personligen tror jag att det beror på hur de utformas. Ett upplägg som gör det tydligt för besökaren att jag själv kan bläddra fram mer innehåll är nog att jämföra med ”smartphone-upplevelsen”, men att det eviga bytandet per automatik är av ondo. Besökaren hinner precis läsa igenom puffen och bestämma sig för att klicka och läsa vidare… så dras bordsduken undan.
Min (lite orättvisa) jämförelse med bannern har att göra med detta antagande: Det verkar som att många av oss webbjobbare puttar in en slider därför att ”man brukar ha det”. Inte för att det finns en tanke med varför eller hur. (Hur är nog en jätteviktig detalj i just den här frågan). Precis som kollegorna vill stoppa in en banner. Eller två.
Stort tack för kommentaren, Johan!
Apropå sliders, det är ju ett sätt att få in mer innehåll och fler ingångar i ”mitten av sidan” = bra eller?